...är i dag. *hästfrust*

Vill vara snäll och älskvärd men klarar mig j-vligt dåligt!

Kom hit och hela mig för folköl dödar inte mental härdsmälta - det gör bara ovillkorlig penetrering!!! 

Det var roligt att komma tillbaka till tidningen och träffa alla. men samtidigt var det jobbigt. Vetskapen att jag måste ta tag i mitt liv och söka annat arbete känns tung. Fast i dag har jag agerat. Skickade precis iväg min ansökan om jobb som skolfotograf. Hahahaha...vore kalasroligt!

Vidundret trycker i bekant hörn. Trött på bekant känsla. Snart kommer andra sidan genom dörren. Med andra perspektiv. Som redan tröttnat på att försöka övertala spegelbilden. Vidundret är tråkig. Hon vill inte jobba. Inte fynda på loppis. Inte sova naken bredvid vacker, slät hud. Hon vill bara röka. Och dricka. Kopiösa mängder alkohol. Hon vill inte längre ägna sig åt sin nya sundare livstil. Visst kanske hon kan skjuta slutscenen på framtiden men det gamla beprövade sättet att leva hindrade åtminstone fingrar från att peta ner skräp i sockersugen hals. Dessutom tycks det henne som att nikotinet och alkholen höll i hop beståndsdelarna. Som lim. Allt sedan sista blosset, sista droppen har hon börjat vittra sönder. Bit för bit. Sår, blemmor, inflammationer, glåmig hy, taskiga dofter. Usch, tänker vidundret. Fyra veckor och två dagar - aldrig har hon varit fulare, tråkigare eller tjockare än just nu, utan cigaretten i sin hand.

Fyra veckors sjukskrivning går mot sitt slut. I dag är sista dagen och trots att jag känner mig rastlös är det så mycket jag inte hunnit få gjort. Tidningen ringde. Ska jobba som reporter i morgon. Plötsligt vill jag gå hemma fyra veckor till. Även om jag klättrar på väggarna. Så fort man vänjer sig. Den här dagen blev med ens väldigt viktig att få slappa bort...

I mitt hus bor en man som håller på att förtäras av bitterhet. Det känns på doften av missunsamhet som följer i hans spår. Jag har hört hur han skriker på sin exfru i telefonen. Trots att jag bor på våningen över i andra änden av huset. I flera timmar kan han hålla på. Då svär han kolossalt mycket. Hon måste ha gjort honom väldigt illa. Eller också gjorde han dem illa med sitt förmultnande hjärta. Han har två barn tror jag. En son och en dotter som han gärna talar till med hög volym. Pojken har jag inte sett på ett tag. Kanske skrämde mannen bort honom med sin livsleda.

  Vi pratade nästan med varandra för en stund sedan. Den bittra mannen och jag. Det var i tvättstugan och syftet med konversationen var ungefär densamma som de andra, fåtalet gånger vi samtalat. Någon, oftast jag, har gjort fel och någon, alltid han, vill gärna berätta detta. Nu tyckte han  att jag hade alldeles för många tvättider. Herregud. Två tider inom loppet av en vecka. Han fick min nästa tid. Men det som retar mig mest är att han inte hälsade tillbaka när jag sa hej. Fast jag till och med kopplade samman hälsningen med ett leende.

  Det är synd om den bittra mannen på första våning. Hoppas att det här året får fart på blodcirkulationen till hans hjärta och att han träffar en kvinna, eller man, som vill linda sin kropp runt hans kön. Om inte kommer han nog skrumpna ihop och förvandlas till dålig lukt i trappuppgången.

PMS, denna gåva från gud till kvinnan och hennes familj. Nu har jag det - tror jag. Tidigare har alltid mensen kommit som ett kvitto på att jag inte är mentalt störd, suicidal eller psykopat. Hur fan ska jag kunna vara säker nu då? Genom att hålla koll på min PMScykel är väl det mest logiska svaret. Men jag har misslyckats kapitalt med att hålla koll på menscykeln i 20 års tid. Hur ska jag lyckas nu helt plötsligt? I get by with a little help from my friends kanske. A kommer nog registrera ungefär när denna "livskris" inträffar på månaden för att veta när han behöver ikläda sig det hårdare skinnet.

Men, det är knepigt hur det fungerar. Jag har alltid önskat livet ur den månatliga bördan och nu när jag inte längre kan få den så känner jag mig nästan snuvad på konfekten. Jag har till och med en uppsättning bindor och O.B i ett av skåpen hemma. In case of...inte för egen del naturligtvis, men om det kommer hit någon som glömt mensskydd. Har dock rensat handväskan och tygkassen. Behöver ju inte gå runt på stan och vara alla oförberedda kvinnors menshelgon.

Apropå rökningen då. 4 veckor och x antal timmar har förflutit och vissa dofter börjar landa i min näsa. Dofter som jag är rätt övertygad om att jag inte skulle känt tidigare. Tyvärr är inte alla av godo.

Uppsala stadshotell vet verkligen att uppskatta den utländska arbetskraften.

Påskharen hatar dig!

Indisk panikattack på flygplan. Den här är sjukt rolig!!!

Världsklockan. Visserligen allt annat är roligt men ett bra tidsfördriv.

Heman om sexuella övergrepp.  Hahahaha...say no more...

Jag spritter och inte - samtidigt. Inuti vill jag bara studsa efter fyra veckors sjukskrivning. Utanpå kräver kroppen, eller rättare sagt nedre magtrakten att jag rör mig sakta och inte göra för hastiga rörelser. Detta mina vänner innebär att problem formas uppe i skallen. Blir låg utan att må dåligt, hög utan att det märks. Typ.

I natt tryckte jag i mig kopiösa mängder heroin med hjälp av sjukt stora kanyler. När jag vaknade kliade det i infekterade armveck. Drömmen har förmodligen hämtat inspiration från en film vi såg i går. "Free Jimmy" en animerad gangsterrulle a´la Quentin Tarantino (fast sämre naturligtvis). I denna udda film knarkades det en del. Huvudrollsinnehavaren Jimmy, en nerknarkad elefant, nyttjade en del heroin...så det var förmodligen detta som kröp in under min hud i natt.

I övrigt vräker snön ner och jag blir grymt besviken - igen. Gillar inte vinter. Önskar vår, sommar och höst. Endast!

Ska ge mig ner på stan strax för en fika med M från jobbet. Det bär mig emot att gå utanför dörren men lite vuxet sällskap kunde nog sitta fint just nu...