Ytterligare ett par dagar på A:s planet där allt är tystare, lugnare och rörigare. Absolut skönaste stunden är uppvaknandet och strax därefter. I morse höll vinden oss sällskap. Jag hoppades på viss förödelse när nyheterna drog igång men blev ändå nöjd när allt verkade vara lugnt.

Nu är jag hemma igen.

Uppfylld av en skön va-fan-det-ordnar-sig-nog-den-här-gången-också-känsla. Kusligt vad lite dela med sig och kärleksarmar kan göra för måendet. För några dagar sedan var jag på väg bort. Nu kan jag inte komma nära nog. Det måste vara som en tur i "Uppskjutet" att idka umgänge med mig. Kärleken pendlar mellan mage och halsgrop som en spya och däremellan mår man mest illa. Eller nåt.

I övrigt är jag så panikpank man möjligtvis kan vara med I-landsmått mätt. Jag kommer inte att behöva svälta - men jag kommer tvingas att äta bajs.

Jag är av åsikten att en schysst människosyn är grunden på vilken rättigheten till liv vilar. Jag är dessutom av åsikten att kvinnor är människor och därför ska inkluderas. Att ha en schysst människosyn innebär konkret att man motsäger alla former av förtryck och att man gör allt som står i ens makt för att inte delta i detsamma.

Jag anser att alla plastiga brudar med ultrablonderat hår är förtryckta. Av samhället, media, män och sin egen låga självkänsla. För denna vulgära åsikt anses jag vara feminist, rödstrumpa, manshatare osv...Varför?

Hur många av er var det som reagerade starkt mot bilderna på Belgian Blue för några år sedan? Makabert, inte sant? Men visst finns det vissa likheter? Men Linda Rosing har ju, till skillnad från tjuren, valt sitt öde tänker du kanske då. Har hon? Eller är det våra applåder som gör henne till ett makabert (i mina ögon) sexobjekt (i någon annans)?

Plastkarusellen snurrar. Och det går bara snabbare och snabbare. Retuscherade bilder blir verklighet och vanliga, sunda, vackra kvinnor går runt och hatar sig själva. Det är förtryck!!! Och alla som hejjar på, utan att stanna upp och fundera på varför, är skyldiga till ett helvetes lidande för en massa människor. Av båda könen! För även män är offer i denna hets efter det perfekta. För inte fan kan det vara sunt att tråna efter levande barbiedockor. Eller? Det är ju faktiskt, om man tänker efter, så skruvat att det borde klassas som en fetisch.

Oj, vad jag gick igång där...igen. 

Har inte orken, lusten eller motivationen i dag heller. Tur att inte min överlevnad hänger på bloggandet.  Då hade jag legat rejält pyrt till...

Grannen, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, har verkligen hittat sitt röstläge. Skrik från lägenheten i morse, liksom nu på kvällen. Dottern verkar vara objektet. Antingen är hon j-vligt jobbig eller också tycker han om att prata högt. Väldigt högt.

I övrigt kommer ännu en tjänst utlysas på jobbet. Vet inte än om jag kommer att söka den. Vill jag bli ratad kan jag ju lika gärna släppa en skiva och kalla mig själv för artist.

I natt tar jag med mig trötta ögon, trött hjärta och hård hud.

God natt medborgare! 

Ibland glömmer jag bort att se hur jävla vacker du är. Förlåt!!!

Tangentbord blir INTE lättare att koppla in för att man slår sönder dem. Man lär så länge man lever och livet är extremt spännande.

Webb-tv är bra valium. "Snygg Naken" detta av Kanal5 framtagna sömnpiller med den riktigt sliskiga programledaren Teddy. Snacka om att göra spä av icke-anorektiska kvinnor. Blev aningen gramse när man, trots programidén "alla duger som dom är", visar de rätta kläderna på trådsmala modeller. HALLÅ???!!!

Vikt är för övrigt ett extremt känsligt kapitel för tillfället. Sluta-rökandet har fått förödande konsekvenser för midjemåttet och jag funderar seriöst på att ta upp den fula ovanan igen. Hellre svart i lungan än mjukisbyxor forever (moget jag vet. Mjukisbyxor har väl aldrig dödat någon.)

Riktigt jävla arg i dag so fear my ninjastyle!!!!!! 

...på det och allt annat är jag just nu jävligt trött...Eller som farmor nyss sade i telefon: "endast två av tio saker är positiva i livet". Ha - bitterhet tycks gå i arv...

¿Cuándo vas a estar listo?  undrar jag stillsamt (och lätt irriterat).

Man vet att man är uttråkad när man sitter och klickar runt på den här sidan.
 Jag har tiden, ungdomen och vigheten för att hitta på något men icke sa den berömda nicke. Inspirationen saknas. Borde söka mig ut genom dörren för en uppfriskande ninjapromenad. Men än en gång säger den berömda nicke bestämt nej. Har dessutom redan varit ute i dag. Inga j-vla svängdörrar på lägenheten heller.

Äh, skit samma. Nu går jag och äter fisk. 

"...i natt tar jag med mig vårt senaste samtal, Patti Plinko and her Boy, Lars Demians suveräna spelning och en intensiv ukuleleiver i sängen...

God natt medborgare!"

/4 mars 2007.

 Det är snart ett år sedan bloggen invigdes och detta inlägg skrevs. Det har onekligen runnit en del vatten under broarna. Jag och A (han var för övrigt mitt sällskap på Lars Demian) har snart varit tillsammans ett år. Tack för det vad-än-man-väljer-att-tro-på. Jag tror på smart, omedveten planering.

Ukulelen står dock oförbrukad fortfarande...och vårt senaste samtal rann ut i sanden. Eller ja. Jag hällde väl ut det i sanden kan man säga. När det gäller ukulelekarriären så har visst hopp tänts. Medborgarskolan ordnar kurs i vår - så kanske...

Ute blåser hård vind, under mitt täcke råder stiltje.

Kom hit och kryp ner. Jag vill leka med ditt känslospröt.