I mitt hus bor en man som håller på att förtäras av bitterhet. Det känns på doften av missunsamhet som följer i hans spår. Jag har hört hur han skriker på sin exfru i telefonen. Trots att jag bor på våningen över i andra änden av huset. I flera timmar kan han hålla på. Då svär han kolossalt mycket. Hon måste ha gjort honom väldigt illa. Eller också gjorde han dem illa med sitt förmultnande hjärta. Han har två barn tror jag. En son och en dotter som han gärna talar till med hög volym. Pojken har jag inte sett på ett tag. Kanske skrämde mannen bort honom med sin livsleda.

  Vi pratade nästan med varandra för en stund sedan. Den bittra mannen och jag. Det var i tvättstugan och syftet med konversationen var ungefär densamma som de andra, fåtalet gånger vi samtalat. Någon, oftast jag, har gjort fel och någon, alltid han, vill gärna berätta detta. Nu tyckte han  att jag hade alldeles för många tvättider. Herregud. Två tider inom loppet av en vecka. Han fick min nästa tid. Men det som retar mig mest är att han inte hälsade tillbaka när jag sa hej. Fast jag till och med kopplade samman hälsningen med ett leende.

  Det är synd om den bittra mannen på första våning. Hoppas att det här året får fart på blodcirkulationen till hans hjärta och att han träffar en kvinna, eller man, som vill linda sin kropp runt hans kön. Om inte kommer han nog skrumpna ihop och förvandlas till dålig lukt i trappuppgången.

PMS, denna gåva från gud till kvinnan och hennes familj. Nu har jag det - tror jag. Tidigare har alltid mensen kommit som ett kvitto på att jag inte är mentalt störd, suicidal eller psykopat. Hur fan ska jag kunna vara säker nu då? Genom att hålla koll på min PMScykel är väl det mest logiska svaret. Men jag har misslyckats kapitalt med att hålla koll på menscykeln i 20 års tid. Hur ska jag lyckas nu helt plötsligt? I get by with a little help from my friends kanske. A kommer nog registrera ungefär när denna "livskris" inträffar på månaden för att veta när han behöver ikläda sig det hårdare skinnet.

Men, det är knepigt hur det fungerar. Jag har alltid önskat livet ur den månatliga bördan och nu när jag inte längre kan få den så känner jag mig nästan snuvad på konfekten. Jag har till och med en uppsättning bindor och O.B i ett av skåpen hemma. In case of...inte för egen del naturligtvis, men om det kommer hit någon som glömt mensskydd. Har dock rensat handväskan och tygkassen. Behöver ju inte gå runt på stan och vara alla oförberedda kvinnors menshelgon.

Apropå rökningen då. 4 veckor och x antal timmar har förflutit och vissa dofter börjar landa i min näsa. Dofter som jag är rätt övertygad om att jag inte skulle känt tidigare. Tyvärr är inte alla av godo.