I går blev så äntligen mitt Herreyspussel lagt. 200 bitar av ofantlig spänning. Skulle vi i hop det? Tänk om det skulle fattas en bit? Vi kunde alla dra en lättnadens suck. Pusslet var komplett - liksom jag kände mig efteråt.

I dag var mitt kök i tidningen samt min krönika om - ja, just - mitt kök. Känns lite lustigt med tanke på att det dessutom var totalutlägg, vilket innebär att väldigt många läser tidningen i dag. Hahaha...dessutom får de nöjet att beskåda min nya bildbyline där det ser ut som att jag har en hjälm på huvudet.

Kärlek till hud har återuppstått och jag längtar efter ytterligare en dos!

Sonen ligger som ett kolli i tv-soffan. Han har redan missat första bussen till skolan och nu missar han även nästa. Sömndrucket fräser han okvädesord när jag försöker få liv i honom. På detta är jag så j-vla trött och snart ringer skolan och undrar var han är någonstans.

I dag har jag nästan uteslutande varit på väg någonstans utan att komma dit. Det enda åtagande jag lyckades fullfölja var inköpet av handkontroll till H:s barn. Fast då gick jag å andra sidan till fel affär först. Trots att de inte visst vad jag pratade om insisterade jag på att kontrollen fanns hos dem . För det hade jag minsann sett på nätet.

Pinsamheter behöver dränkas i smulor från chips. Och nu är jag mätt och flötig runt mun.

Tillbringar kvällen med att kolla i kapp lite Family Guy...galet roligt. Skulle gärna vara en fluga på väggen under de manusmötena... 

I rummet intill tränar sonen skateboard på en madrass - för att dämpa oljudet. Misslyckad taktik men extremt hänsynsfullt...

Natt, och kärleksarmar är inte här för att rulla mig intill varm bröstkorg. Saknar.

Jag är inte sentimental men när jag än en gång fick liv i den gamla kameran, som jag sedan länge trodde var död, var jag ju tvungen att ta några bilder. Om motiven tvistar de som pallar.

Själv irriterar jag mig på att mina ordkunskaper inte räcker hela vägen i Betapet.

I dag klev jag upp innan tuppen. Taggad till tusen för att ge mig ut på fotoexkursion...Då kom regnet. Och oviljan. Nu ser jag på "The Matrix" istället. Och mår bra.

Sonen har börjat träna på gym. Han gick nyss ut genom dörren med träningskläderna på. Kvar sitter jag med dåligt samvete och fettvalkar.

Men jag ska ge mig ut på promenad...snart...

Satt och läste lite gamla blogginlägg. Slogs då av känslan hur mycket mer tillfreds jag var med tillvaron för drygt ett år sedan. Efter en mindre analys har jag kommit fram till två saker.

1) Det gågna året har varit tufft, på flera sätt, inte konstigt att man tappat lite kraft. Trots all härlig uppbackning av närstående.

2) Jag startade bloggen i mars. Mars = vår. Vår = sol. Sol = värme. Klart jag mådde bra då. Mina batterier drivs ju av solceller.

Summa summarum. Ett nytt år har inletts. Solen är på ingång. Jag har träffat mitt hjärtas klitoris. Och över alltsammans dansar en ensam stråke genom ett rosa skimmer.

Fade out...aaand cut!