Såg precis "Juno" - en helt underbar historia om att växa upp. Filmens huvudperson 16-årige Juno McGuff blir, av misstag, på smällen med sin bäste vän. Hon bestämmer sig för att lämna bort barnet för adoption. Hon tror sig ha hittat den perfekta familjen men...

Jag blev alldeles varm i hjärtat av den här rullen. Dialogen, soundtracket och skådespelarinsatserna (särskilt Ellen Page som spelar Juno) är riktigt, riktigt bra. Och visst hittade en liten (LITEN) droppe sin väg ut genom tårkanalen på slutet...

 

Plupp

30 januari 2008 20:51

Såg den i går! Jo, den var mysig och skoj, men ingen tår fälldes...

http://plupp.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, lite...men ändå...kanske piggnar jag till vad det lider.   ...

Nostalgidök in för lite konstgjord andning. Jag har just inget att säga, men håller liv i bloggen till en annan gång. Kanske kommer en sån lust tillbaks igen. Vem vet... ...

...sen sist tar vi en annan gång. Tiden och såna grejer...   Ciao! ...

...men kär!