Måste sansa mig och inte gå händelserna i förväg redan klockan 10 på förmiddagen. Jobbet behöver nödvändigtvis inte spricka, även om det känns så just nu...

Ibland önskar jag att jag återigen stod på den fabrik jag så starkt avskydde för några år sedan. Tanken på total likgiltighet inför de sysslor man utför, att de inte betyder något för mig, omvärlden och framtiden...fast jag vet ju att det är precis så här jag vill ha det. Lätt ångestladdat, hela tiden med trycksvärtan flåsandes i nacken.

Just nu ser jag fram emot att än en gång få beskåda det helt underbara tyska bandet  Tumultus-Simplex som just nu spelar i Vadstena under medeltidsmarknaden...

Min otroligt nyanserade artikel om gruppen: objektiv?