Vaknade med en olustig känsla i dag. Inget särskilt som grämer eller trycker på utan bara en inre stress som får tår och fötter att vibrera galet. Jag är inte sur men stingslig., inte ledsen men gråtfärdig och inte heller arg men lätt förbannad. Hahaha...jag är väl människa helt enkelt. Ska försöka låta bli att analysera tillståndet och bara gilla läget. Kvällens grillning medelst eldning i galen tunna ska väl få proppen att släppa och fötterna att sluta skaka...om inte det lyckas så får jag väl ta till det gamla knepet "alkoholhaltig nervlugnare".

Krönikan gick i tryck i dag och den fungerar, om än något politisk kanske...men nöje är ju knappast avhängt politiken...

Nu en tur ut på balkongen för att skriva ord på papper...

Bara i Motala?