Men så...jodå...lite ont i huvudet hade man allt när man vaknade.

Jag vet att jag kommer att ha ont i huvudet i morgon...men just nu mår jag för bra för att inse att Christer Björkman har rätt..."I morgon är en annan dag"...

Tack för det Christer!

..ibland drabbas man av musik...det har hänt mig tre gånger och dessa tillfällen fastnar. Man minns vem som introducerade musiken, vart man var, vad man gjorde och varför...
Första gången gick jag på Axevalla folkhögskola...det var tidigt 90-tal och jag lyssnade mest på techno...på en fest i finnarnas hus hände något...Thin Lizzys version av ”Whiskey in the jar” bröt av plötsligt av all dunka-dunka...det var Jimmy, en moderat från Malmö som hade satt på plattan...och jag vart såld. Jimmy introducerade mig i bandet, lånade ut skivor, berättade om konsertupplevelser (han var 10 år äldre än mig)...därefter var technon ett minne blott...sen gifte han sig med en tjej på skolan och lämnade mig med ett bittert hjärta...men det är en annan historia...
Strax därefter skedde mitt absolut häftigaste musikaliska möte någonsin...en kille från min klass på folkhögskolan, Mikael, kom till mitt jobb på ett av gatuköken hemma i stan och lämnade över lite cd-skivor som han tyckte jag skulle lyssna på...bland dessa fanns Rage against the machines första platta. Ett möte som närmast kan liknas vid en religiös uppenbarelse skedde...Jag förkastade fullständigt all annan musik jag tidigare lyssnat på och världen blev sig aldrig lik. Jag fann något som fyllde upp mig likt inget annat tidigare gjort...det tog 15 år innan känslan skulle dyka upp igen. Jag sitter i ett kök i Borås och Daniel tar fram en video med Gogol Bordello på You Tube...jag hinner inte mer än hem till Motala innan skivan är inköpt...nu sitter jag här med deras andra platta och kan nästan inte fatta att ett så bra band höll på att gå mig förbi. Tack Jimmy, tack Mikael och tack Daniel...ni har gjort stor skillnad i mitt (musikaliska) liv.