...mitt allra lenaste leende i din riktning under lång tid nu. Mina kinder börjar krampa lite och händerna som upptäcker har vissnat en aning. Allt detta sker, samtidigt som hjärtat studsar vid blotta åsynen av dig och mitt vildhallon fylls med sötma av din hud, din doft och dina konturer.

Jag har blivit lurad på något sätt. Det ska inte vara så här. Inte fortfarande...Så dra den sista kaninen ur hatten och avslöja dig så min verklighet kan återgå till cynism och torra konstateranden över hur j-vla svårt vi människor har för att mötas och på riktigt se varandra.