Som en dålig repris vart denna morgonen. Sonen vägrade kliva upp ur sängen - igen. Hur f-n hanterar man en 16-åring som vägrar gå till skolan? Med hot om indragen månadspeng och dataförbud? När det inte fungerar då?

Suck, stånk och stön!

...fast tvärtom...

I morse vaknade jag på helt fel sida av, inte bara sängen, utan världen - ja, till och med universum. Hemma fanns bara en stackars oskyldig A att ta ut mitt illamående på. Ja, han och en garderobsdörr - och ett grytunderlägg. De sistnämnda attiraljerna gjorde åtminstone motstånd medan A avväpnade mig genom att linda in mig i sina kärleksarmar.

I dag är det en vecka sedan jag tog min första spruta och det blir hela tiden bara värre - värre...Huvudvärken stegrar i intensitet, hormonerna dansar samba på mina (och de närmast sörjandes) nerver och strängarna som heter leder är spända till max. Detta kommer bli min undergång som medmänniska.

Fick en ny kombination av värktabletter av min läkare i dag. Nu lägger jag mitt hopp till dem.

Usch - jag är en klen människa.

Huvudet är för litet...hjärnan tränger ut genom panngloben och tinningarna. Framför ögonen blixtrar det och kroppen värker. Inne i tidningshuset är det kallt och jag fryser trots värmen från elementen.

De senaste dagarna har behandlingen gett sig till känna - med råge. Inte ens en vecka har gått av de tre månaderna. En spruta är tagen...två kvar. Just nu är jag beredd att offra livmoder, hjärta, armar och ben för att slippa den här j-vla skiten!!!

Så...då har jag fått gnälla lite...bara att jobba färdigt...

En helg går så fort och nu sitter man framför dataskärmen på jobbet igen...Hade verkligen ingen lust i dag. Ville bara krypa ner i soffan med kärleksarmar och kolla färdigt på "Rapport till himmelen" och slöa bort hela söndagen.

Helgen har förflutit gott, förutom några uns av dåligt mående på grund av medicineringen...Födelsedagskalas för sonen i går och därefter lite batikande av diverse klädesplagg samt natthäng med sonen och A. Det var riktigt rart. Vi pratade, spelade kort och käkade äcklig tryffelchoklad från Tyskland...Som tonårsförälder får man njuta av de stunder som tilldelas en...och i natt varade den stunden länge. Som en konsekvens av detta har jag grus i ögonen fast klockan är eftermiddag. Men det är det värt.

Jag är trött, förälskad och snuvig...

Vanligaste sökordet som gör att folk ramlar in på min blogg är Madrugada.

 Så...

Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada, Madrugada.

God - är ordet som kan sammanfatta den här morgonen. Sonen kom iväg till skolan. Kärleksarmar i sängen, ingen huvudvärk, blott ett mindre svallande i kroppen och i kväll - Magnus Betnér.

Sitter just nu på jobbet. Uppfylld av en enorm tacksamhet över det "oväntade" mötet i mitt kök för lite över sju månader sedan. Att du skulle falla ner i min säng, jag i dina armar, du i mitt snåriga hjärta. Att jag fått vara måltavlan för din kärlek under denna tid betyder allt för mig.

Så vart jag lite Starlet igen då...

...där fick jag för att jag var naiv i går och trodde att biverkningarna skulle utebli!

I dag är det inte många rätt. Huvudet spränger. Ögonen flimrar och blodet rusar...Jag tycker illa om allt och alla. Vill inte ha med folk att göra - men julklappspengarna måste ju intjänas. Fy f-n vad jag är elak inuti. Vill inte umgås med någon jag tycker om under den närmsta tiden. På så vis minimerar jag risken att skrämma bort dem.

Gnäll, gnäll...

Dags att sluta för dagen!

...i dag var det dags för första sprutan i min hormonbehandling. Det kändes nervöst innan eftersom jag hade läst igenom den tre kilometer långa listan med biverkningar några gånger. Än så länge har endast ett litet stillsamt illamående och en lätt spänning innanför pannbenet gett sig till känna. Det kanske inte blir så illa trots allt.

En dag förbi - tre månader kvar att gå...

Det vackraste klev precis ut ur min dusch. Nu vill jag kramas lite...