Huvudet är för litet...hjärnan tränger ut genom panngloben och tinningarna. Framför ögonen blixtrar det och kroppen värker. Inne i tidningshuset är det kallt och jag fryser trots värmen från elementen.

De senaste dagarna har behandlingen gett sig till känna - med råge. Inte ens en vecka har gått av de tre månaderna. En spruta är tagen...två kvar. Just nu är jag beredd att offra livmoder, hjärta, armar och ben för att slippa den här j-vla skiten!!!

Så...då har jag fått gnälla lite...bara att jobba färdigt...

En helg går så fort och nu sitter man framför dataskärmen på jobbet igen...Hade verkligen ingen lust i dag. Ville bara krypa ner i soffan med kärleksarmar och kolla färdigt på "Rapport till himmelen" och slöa bort hela söndagen.

Helgen har förflutit gott, förutom några uns av dåligt mående på grund av medicineringen...Födelsedagskalas för sonen i går och därefter lite batikande av diverse klädesplagg samt natthäng med sonen och A. Det var riktigt rart. Vi pratade, spelade kort och käkade äcklig tryffelchoklad från Tyskland...Som tonårsförälder får man njuta av de stunder som tilldelas en...och i natt varade den stunden länge. Som en konsekvens av detta har jag grus i ögonen fast klockan är eftermiddag. Men det är det värt.

Jag är trött, förälskad och snuvig...