Publicerad i Motala Tidning 23 november.

Visa/rock
CARL-JOHAN VALLGREN
”Livet”
Bonnier Music
4

Utanför fönstret har hösten sedan länge stampat ut sommarens sista glöd. Grått regn duggar mot grå asfalt – en djupt smärtsam omvandling som jag, trots den årliga återkomsten, aldrig tycks vänja mig vid. Med vintern kommer melankolin, ett tillstånd som kräver akuta åtgärder och starka vitamininjektioner. I vinter stavas överlevnadspillret ”Livet”. Carl-Johan Vallgrens nya platta som, till skillnad från de tidigare, sprudlar av just liv. Den dystra kabarén som alltför ofta gick i moll har ersatts av en lycka stämd i dur. Harmoniskt besjunger han kärleken till sin nybildade familj. Till dottern som tar sin första staplande steg, till vännen Mare Kandre som gick bort i förtid och i ”Stockholm i strålande väder” hyllar Vallgren den stad som, efter 12 år i Berlin, blivit hans nya hemvist.

Själv ramlade jag i kärlek med herr Vallgren efter debutplattan ”Klädpoker med djävulen” (1996) och än större blev förälskelsen efter att jag läst ”Den vidunderliga kärlekens historia”, som belönades med Augustpriset 2002. Så mina förväntningar på ”Livet” var enorma. Och de infriades. För trots att mannen med den laxrosa kostymen blivit en aning mildare är han fortfarande dramatiskt yvig – med en röst som studsar likt en flipperkula mellan hjärtat och mellangärdet.

Inledde morgonen med "Hot Rod" en riktigt rolig film, bitvis i samma sköna, urflippade anda som "Napoleon Dynamite" .

Nu ska här ringas diverse myndighetssamtal, handlas, grämas över dålig ekonomi samt städas lite, lite grann.

När A slutar bär det av till Linköping för WII-spelande, "Hairspray" och utgång med broder och hans kvinna.

Nu - lite Betapet för att kicka igång "the mind and the soul"!