Ramlade nyss ur sängen med bara 30 minuter till arbete. En snabb kopp kaffe och en skål yoghurt framför datorn sen är det bara att kasta sig iväg. Har blivit sjukt morgontrött...eller har jag alltid varit det? Jag minns f-n inte. Inbillar mig att jag INTE var sådan här tidigare. Visst var jag trött men det var aldrig några problem att kliva upp...eller?! Hmm...

Premiär för stavgång...detta urbota, fåniga sätt att ta sig fram - tyckte jag fram tills alldeles nyss. 3 kilometer elljusspår har fått mig att ändra uppfattning.

Stavar är bara fånigt om någon ser dig...

Har haft en skön helg på landet i A:s banvaktsstuga. God mat, gott öl, goda samtal och god sömn. Allt som allt en mycket god tillställning.

Nu tillbaka i lägenheten igen. Lite bitter - som alltid när jag upplevt lugnet. Vägen utanför stör plötsligt lite mer än tidigare och väggarna känns än en gång sitta på tok för nära varandra - och mig.

Tanken på att dela bo med A infinner sig emellanåt. Finns något rart i tanken på att släpa runt det gemensamma bohaget i den gemensamma borgen. Ställa upp och plocka ner saker. Färgsätta rum, hänga tavlor och välja ut vems porslin som är snyggast...osv...A pratar ibland om att dela hans boende i framtiden. Huset är urmysigt med stor potential men...det känns alldeles för mycket som ett monument över hans tidigare liv. Städar man ramlar bitar av tidigare liv fram, i form av före detta flickvänner och deras barn...Bitvis känns det nästan trångt...

Det är ju fördelen med att ha flyttat ifrån det gamla. Men - å andra sidan kan man ju städa bort det gamla om man verkligen vill göra plats för något nytt...

Näe, nu ska jag iväg till Borensberg på middag hos mor och Peter...

Sitter just nu och väntar på texter för att kunna fortsätta arbeta. För att fördriva tiden googlade jag på mitt namn. Ett ex antal "gamla" artiklar dök upp. Kul att läsa igenom det man skrivit tidigare...Somligt är för jädra kass, annat funkar bättre och några prylar är till och med riktigt bra. En artikel som fastnat är den om killen som körde ihjäl sig på motorbanan i Linköping. Jag var på olycksplatsen dagen efter och snackade med hans sörjande vänner. Minns hur jobbigt det var...

Artikeln

Gyn skickar mig till vårdcentralen som i sin tur skickar mig tillbaka till gyn. Hmm...det gäller att man är tillräckligt frisk för att orka be om hjälp tycks det...

...får man recensera lite vettig musik. I väskan ligger Carl-Johan Vallgrens senaste och pockar på min uppmärksamhet. Den åker in i bilstereon klockan 23.00

I övrigt något stabilare igen...

Förlåt, förlåt, förlåt...för att jag är en idiot med ett psyke som gång på gång överfaller mig (och dig).

Det börjar kännas lite tjatigt men mitt liv kretsar extremt mycket kring mitt mående just nu...tyvärr påverkar det även min omgivning i allt för hög grad. Jag avskyr den idiot som stundtals ikläder sig min kropp. Försöker trycka bort henne men den j-vla kossan armbågar sig igenom och slår sig fram...

Sitter just nu på jobbet och väntar på samtal från gyn. Medicinen jag fick för huvud- och ledvärken fungerar inte. Nu hoppas jag på något annat som kanske kan mildra...Sprutan är ju redan tagen och hormonerna pumpar oåterkalleligt runt i min kropp...Kunde jag skulle jag trycka kanylen i min arm och suga ut dem igen...

Var inne på ett forum idag och läste om andra kvinnor som genomgår samma behandling...någon hade gått upp några kilo, en annan hade huvud- och ledvärk, en tredje kände inget och ytterligare någon hade gått ner i vikt (??!!)...Inte ett ord om mental härdsmälta...kan ju för f-n inte bara vara jag som grinar och hatar...???

Näe, dags att sluta vara EMO och jobba ett slag - typ 8 timmar till:(