Ibland gör det gott att komma ut en stund och träffa vänner för att få tillbaka perspektivet på saker och ting. En god lunch, kycklinspett och wokade grönsaker på Twins, med gott sällskap och god konversation lyfte mig en aning. Fortfarande ett dovt bultande i mitt hormonstinna bröst. Kanske stundande promenad med stavar i Borensberg kan ta udden av detta?

I dag går det inte snabbt...hjärnan tycks inlindad i slime. Vaknade med huvudvärk, tog en tablett. Den höll i sig, tog ytterligare en tablett. Nu snurrar det mest runt...På måndag är det dags för operationsplanering. Om inte myomet minskat något blir förmodligen operationen framflyttad. Lika gott känns det som just nu. Ska ändå inte ha fler barn. Var ju bestämt så!

Jag är lite lätt EMO i dag också. Började i soffan i morse med att jag och sonen rök ihop - igen. Sen är A på kurs och frånvaron av närheten som fanns tidigare när vi var ifrån varandra retar mig lite. Jag vet att jag är extra känslig och sjukt hormonell. Skulle säkert inte vara ett problem annars...men jag är ju sådan att jag kalkylerar, analyserar och drar förhastade slutsatser kring allt. För mig innebär detta (just nu) ett litet steg på vägen mot tristessen, likgiltigheten och vardagen med stort, svart V.

Snart dags för lunchmöte med E...men först en lång, varm dusch för att mjuka upp det hårda skalet.

I kväll vill jag nog vara ensam igen. Hade en skön kväll igår och jag behöver inte kasta mina hemska hormoner på någon när ingen finns att tillgå. Sonen biter ju ändå ingenting på...

A:s nya kamera avslöjar ett par läskiga ögon...men snörper man på munnen så ploppar de in i skallen igen...

Sheit, är det verkligen så här man ser ut?

(Jag slipper skämmas. Blev inget mer Jerry Springer. Äter korv och flyttar runt på böcker istället.)

Jag tittar på Jerry Springer - och skäms. Går ut i köket och kokar korv, går tillbaka till tv:n och skäms. Går därifrån, sätter mig och skriver ett blogginlägg. Vet att jag kommer gå tillbaka till tv:n - och skämmas.  Men jag har en ursäkt, eller flera. Det är bara skit på tv:n, dammsugaren är paj, den nya kameran är på laddning och jag har helt enkelt inte kraft nog att genomföra några stordåd - än. Kanske klipper jag ihop det där kollaget, lite senare. Kanske skriver jag en arbetsansökan till...men innan dess plockar jag fram en kall folköl...sätter mig framför tv:n - och skäms en stund till.

...Att jag ska åka till Stora Staden Stockholm och se Gogol Bordello den 2 december?

Men först - en sväng till tvättstugan!

Morgonen utvecklades till ett inbördeskrig - igen. Elakheter kastades från sonens rum likt handgranater. Själv hade han borrat ner sig i sin skyttegrav, onåbar - oförmögen att kliva upp. Ett samtal till jobbet fick fungera som fredspipa...för den här gången. Striden är långt ifrån över. Modemet i framsätet på bilen vittnar om kraschade förhandlingar. Utebliven skolgång vittnar om vilsenhet. Jag har försökt nå studievägledaren på skolan i tre dagar för karta och kompass. Något måste hända!

Nu ska redigering avverkas...ögon vill till sängen. Kroppen vill till kärleksarmar.

Arbetskamrat M var precis inne på redaktionen och lämnade sitt nyckelkort. Han har bestämt sig för att inte komma tillbaka något mer. X antal år som vikarie och x antal sökta och nekade jobb stod honom slutligen upp i halsen. Det känns lite vemodigt faktiskt. M var en av de absolut roligaste att arbeta tillsammans med. All lycka åt honom!!!