Nu slutar jag och utanför redaktionen står A i sin röda springare och väntar. Det pirrar gott i magen. Jag har verkligen längtat efter hans värme i vinterkylan.

Ganska Starlet - men skönt.

I dag kommer A hem från ön Stora Bästa. Han har bara varit borta sedan i söndags men jag saknar honom som f-n. I kväll ska jag krypa in och försvinna i kärleksarmar! Jag är verkligen tokigt kär i den mannen - fortfarande.

I morse ringde de från Kvinnokliniken. Operation den 10 december. Skönt att få det gjort. Samtidigt lite nervöst. Men ett stort plus är ju att jag kommer slippa mensen hädanefter. Sparar man en peng på. Behöver jag inte sluta röka:)

Just nu dundrar huvudet och texterna på skärmen studsar framför mina ögon. Hade en jobbig natt med lite sömn...Det känns nu. Men i kväll slutar jag lite tidigare så det blir till försöka att knoppa in i god tid.

Tillsammans med A.

Ännu ett rån har precis inträffat. Den här gången på Ekön. Tre rån på tre kvällar. Är det månne nya regeringens politik som gör sig påmind inför julen?

Knivbeväpnad rånare kom över 2 000 kronor

Ytterligare väpnat rån i helgen

...var på operationsplanering i dag. Av någon anledning har ett missförstånd uppstått. Livmodern går inte att rädda. Det har aldrig gått att bibehålla möjligheten att bli gravid igen. Oavsett myomets storlek. Det sitter så till att livmodern kommer att bli förstörd - även om man tar bort bara knölen. *suck* Behandlingen med Enanton har alltså inte haft något annat syfte än att se till att ge mig tid att, utan nya blödningar, få upp blodvärdena inför operationen. Nu är det slut med det. Inga fler sprutor. Operationen blir tidigarelagd. Exakt när vet jag inte än. Blodvärdena fortfarande för dåliga för att jag ska klara av ingreppet.

Känner faktiskt lite sorg, trots att jag inte vill ha fler barn. Tror att jag är lite rädd för att bli ratad på grund av att jag saknar förmågan. A säger att han inte vill ha några barn. Hänger han ihop med mig förvägras han möjligheten...

Så - lite deppigt känns det. Men just nu vill jag bara få det här överstökat så att jag kan koncentrera mig på andra saker i livet. Såsom kärlek, söka jobb, bråka med sonen och få ordning på ekonomin.

...av en fredag/lördag:

(vakterna på Harrys i Linköping tar sig själva på alldeles för stort allvar!)

Publicerad i Motala Tidning 23 november.

Visa/rock
CARL-JOHAN VALLGREN
”Livet”
Bonnier Music
4

Utanför fönstret har hösten sedan länge stampat ut sommarens sista glöd. Grått regn duggar mot grå asfalt – en djupt smärtsam omvandling som jag, trots den årliga återkomsten, aldrig tycks vänja mig vid. Med vintern kommer melankolin, ett tillstånd som kräver akuta åtgärder och starka vitamininjektioner. I vinter stavas överlevnadspillret ”Livet”. Carl-Johan Vallgrens nya platta som, till skillnad från de tidigare, sprudlar av just liv. Den dystra kabarén som alltför ofta gick i moll har ersatts av en lycka stämd i dur. Harmoniskt besjunger han kärleken till sin nybildade familj. Till dottern som tar sin första staplande steg, till vännen Mare Kandre som gick bort i förtid och i ”Stockholm i strålande väder” hyllar Vallgren den stad som, efter 12 år i Berlin, blivit hans nya hemvist.

Själv ramlade jag i kärlek med herr Vallgren efter debutplattan ”Klädpoker med djävulen” (1996) och än större blev förälskelsen efter att jag läst ”Den vidunderliga kärlekens historia”, som belönades med Augustpriset 2002. Så mina förväntningar på ”Livet” var enorma. Och de infriades. För trots att mannen med den laxrosa kostymen blivit en aning mildare är han fortfarande dramatiskt yvig – med en röst som studsar likt en flipperkula mellan hjärtat och mellangärdet.

Inledde morgonen med "Hot Rod" en riktigt rolig film, bitvis i samma sköna, urflippade anda som "Napoleon Dynamite" .

Nu ska här ringas diverse myndighetssamtal, handlas, grämas över dålig ekonomi samt städas lite, lite grann.

När A slutar bär det av till Linköping för WII-spelande, "Hairspray" och utgång med broder och hans kvinna.

Nu - lite Betapet för att kicka igång "the mind and the soul"!

Lite ventilation och en lång god promenad senare. Nu känns allt genast bättre igen. Jag älskar och blir förvirrad. Inte riktigt van men med tiden lär jag mig nog att hantera min egen sårbarhet. Utan att bli arg...

Klådan är min egen - även i fortsättningen...