De vita impotenta män som nu styr planeten har en historia bakom sig fylld av upprepade brott mot naturens harmoniska lagar, brott som alla har haft som mål att etablera en tyrrani för det materialistiska åldrandet över det försiktiga, de fredsälskande, de unga, de färgade. För att bevisa detta, låt fakta föras vidare till kommande generationers bedömmande.

    * De här gamla vita makthavarna har bibehållit ett ständigt pågående krig mot andra arter, förslavat och förstört djur och fisk och spridit en giftig matta av betong och metall över jordens mjuka yta.
    * De har dessutom bibehållit ett tillstånd av krig bland sin egen sort och mot de färgade raserna, de fredsälskande, de vänligt sinnade och de unga. Folkmord har blivit en vana.
    * De har upprättat en artificiell sällsynthet, nekar fridsamma folk den naturliga rätten till jordens överflöd av tillgångar.
    * De har glorifierat värdet i materiella tillgångar och förkastat värdet av andliga tillgångar.
    * De har gjort anspråk på att ha privat och personligt ägandeskap på Guds land och fråntar med hjälp av vapen de fridsamma rätten att passera över jorden.
    * De har i sin girighet rest konstgjorda barriärer för imigration för att förhindra folkets frihet att förflytta sig.
    * I sin iver att kontrollera har de satt upp system av obligatorisk utbildning för att tvinga barnens sinnen till underkastelse och för att förstöra de lekfulla och ungas visdom och oskuldsfullhet.
    * I sin lust efter makt försöker de kontrollera alla sorters kommunikation för att förhindra det fria flödet av idéer och för att hindra de fridsammas givande utbyten.
    * I sin fruktan har de upprättat enorma arméer av hemliga poliser som spionerar på de fredliga.
    * I sin ilska tvingar dem de fridsamma unga att mot sin vilja gå med i deras armeer och föra mordiska krig mot de unga och fridfulla i andra länder.
    * I sin girighet har de gjort produktionen och försäljningen av vapen basen i deras ekonomi.
    * Av rent vinstintresse har de förgiftat luften, floderna, haven.
    * I sin impotens har de glorifierat mord, våld och onaturlig sex i massmedia.
    * I sin åldrande girighet har de satt upp ett ekonomiskt system som gynnar ålder före ungdom.
    * De har på alla möjliga vis försökt skapa en robotlik enighet och krossa variation, individualism och tankens oberoende.
    * I sin girighet har de upprättat politiska system som ger de äldre makten och tvingar ungdommar att välja mellan falsk likhet eller smärtsammt utanförskap.
    * De har invaderat privatlivet genom olagliga kontroller, otillåtna gripanden och regelbundna trakaserier.
    * De har skapat listor över arméer av tjallare.
    * I sin girighet sponsrar man konsumtionen av dödlig tjära och uppmuntrar elaka straff för innehav av livgivande alkaloider och syror.
    * De erkänner aldrig ett misstag. De annonserar oavbrutet det fina i girighet och krig. I sin reklam och i sin manipulation av information förskönar de skränig falskhet och gudfruktig självförbättring. Deras uppenbara fel uppmuntrar dem bara till större misstag och skränigare självgodkännande.

    * De är uttråkade.
    * De hatar skönhet.
    * De hatar sex.
    * De hatar liv.

I dag är i dag är i dag...konstaterar hon torrt och vänder blad i detta livets pågående dagboksinlägg. Inte särskilt olycklig - inte heller särskilt lycklig. Hon nyper sig lite i armen för att känna om hon verkligen är vaken. Det känns som hon sover. Smärtnerven skickar meddelande om vakenhet till hjärnan- alltså har hon klivit ur sängen.

Utanför glasväggen till hennes skrivarbås rör sig folk med mobiltelefoner. Det är hit upp, till hennes hörna, de går för att få prata ostört. Ungefär som att hon inte fanns, eller åtminstone inte utgjorde något hot mot deras privata sfär. Mycket har hon fått höra men inget är värt att lägga på minnet.

Just nu skiner solen, det ska den göra hela dagen. Det har SMHI lovat och hon litar på deras mätinstrument. Det måste hon göra, för annars har hon packat kassen med badkläder helt i onödan - igen.

För att försäkra sig om ljus går hon mot utgången på baksidan för att röka. Visserligen ligger trappen utanför i skugga fortfarande, men askoppen är omgiven av luft.

Sådan luft som man kanske vaknar av.

Publicerad i Motala Tidning: 2007-08-04

Musiksmak " demokrati eller masspsykos?

Jag är en musikfascist, enligt mina vänner. Själv skulle jag nog, i all ödmjukhet, hellre kalla mig för "den goda smakens beskyddare". Likt en superhjälte dräper jag all musik av ondo som mina bekanta tvingas lyssna på, eftersom de ännu inte skådat ljuset. Försöker förtvivlat ersätta Lars Winnerbäcks självgoda stämma med lite romska punkgångar. Bryter av mitt i låtar som "Dunka mig gul och blå" för att bjuda på lite högkvalitativ rockmusik á la 70-tal. Men utan framgång. Tydligen vill de kravla i träsket av radioskval och Tracks-hits, helt omedvetna om att det finns en musikalisk värld utanför MTV och RIX-FM.

Men det är en tuff och oftast otacksam uppgift jag tagit på mig. Mina vänner vill, av någon outgrundlig anledning, inte ledas in i det musikaliska himmelriket.

Bortsett från att jag som självvald musikdiktator satt normen för vad som är bra och dåligt så är själva frågeställningen intressant. Finns det verkligen bra och dålig musik eller är det helt enkelt subjektivt? Det som låter bra i mina öron är bra, punkt slut! Eller finns det sätt att bedöma detta på? Och hur gör man i så fall det? Är det trallvänlighet, produktion eller antal sålda exemplar som avgör?

På väg hem från Liseberg i helgen hamnade jag och en familjemedlem i en diskussion om just detta. Jag ansåg, naturligtvis, att det hon lyssnade på (Bon Jovi) var uselt. Och hon hävdade, naturligtvis, motsatsen. "Man kan inte säga att musik är dålig bara för att man inte tycker om den" var hennes argument. "Om den stora massan tycker något är bra kan man inte såga det."

Musiksmak är alltså en demokratisk fråga? Det som gillas av flest människor är därmed standarden för bra musik? Detta betyder i så fall att de låtar som spelas på "Sommartoppen" och "Svensktoppen" är crème de la crème av det världsliga musikutbudet. Hua! Hiskelig tanke, eftersom det i sin tur betyder att jag har ruskigt dålig musiksmak.

Demokrati som politisk styrform - självklart. Men att dra paralleller med god musiksmak. Nja, jag är skeptisk. Om man hårddrar argumentet en aning; Låt oss säga att 75 procent av Sveriges befolkning är för dödsstraff, innebär det då att dödsstraff är bra?

Nej, någon sommarplåge-masspsykos lär jag inte drabbas av. Kaj Kindvall får fortsätta leda sin skock med får så kämpar jag vidare med att försöka leda min (som dock måste väckas först).

Aftonbladet.se:s läsare har utsett "Sweet Child O'Mine" med Guns n'Roses till den bästa hångellåten. Så långt allt väl, men när jag sedan beskådar andra platsen sätter musikfascisten i mig kaffet i vrångstrupen.

Där ligger nämligen Per Gessles "Jag tycker om när du tar på mig" med 8,9 procent av rösterna. Vem vill hångla till denna evinnerligt plågsamma låt?

Turligt nog så blev Gessles låt även framröstad till den värsta hångellåten av hela 18 procent. I detta unika fall gör jag ett undantag och böjer mig för majoriteten och dess goda smak.

Många är de händer som slutat ta på mig.
Åtskilliga de ord som lyft mig, slagit mig och lämnat mig.
Nyhetsbyråns material har sinat. Kvar att locka till läsning finns bara detta gamla löp,
befriat från retuscheringar och feta rubriker.


Jag var så vacker i dina händer
Nu sitter jag här på min gröna, nedsuttna stol
Ful och otymplig

Mindre än två timmar kvar till jobb...huuuu...vill verkligen INTE jobba i dag - heller. Söndagar borde vara fredade, särskilt som jag arbetat varenda söndag nu ett tag...

Helgen har varit bra. Fredagen tillbringades hemma hos A, ätandes god mat...

Lördagen tillbringade jag grillandes i min trädgård med A, och M från jobbet med sambo. 

Jag är extremt glad över min A - fortfarande. Han gör sig så bra i mitt liv, i min närhet, under mitt täcke, i mina rum och nu även i min trädgård...

Näe, nu ska här mästerkockas ihop en smarrig - pyttipanna... 

It's a headache
Nothing but a headache

Aj, aj, aj...i dag vet man att man har ett huvud ovanför de spänstiga axlarna...

I natt tar jag med mig vetskapen om att jag snart ska kliva upp igen, en halvfärdig och mycket underlig krönika samt de djuplodande besöken som gång på gång får mig att kicka igång igen.