Om två timmar står MA Numminen på Bar Lokals scen och jag kommer inte att vara där. I stället sitter jag på jobbet, framför skärmen, med grus i ögonen och önskar att tiden kunde gå bara aningens fortare.

Dessutom står den förtappade hjälten, mannen med änglarösten - Shane MacGowan och The Pouges på scen i Göteborg ikväll.

Suck, vill se

I morgon ska jag gå upp 04.30, om solen skiner, för att åka till Norrköping och kränga gammal skit.

 En liten röst bakom min torra hornhinna önskar regn.

TYST!!!

Himmelstalund here we come!

Jag måste ha en avmagnitiserande effekt...varje gång jag sätter mig vid min dator (särskilt om det är jobbrelaterat) så dör det aset!!!

Har fått skriva om min krönika tre gånger nu...också dog den igen...av någon suspekt j-vla anledning sparas inte allt mitt arbete heller... trots idogt tryckande på disketten.

Nu skiter jag i alltihop och går iväg och koffeinerar och nikotinerar ihjäl mig i stället.

Ciao!!!