I det närmsta paralyserad av rädslan att slå sönder allt fint. Ömtåliga saker har en förmåga att glida ur mina händer. Denna vetskap gör mig klumpig och oaktsam. Men i stället för att ta ett bättre grepp släpper jag efter lite till, med förhoppningen att självuppfyllande profetior bara är en myt.