I det närmsta paralyserad av rädslan att slå sönder allt fint. Ömtåliga saker har en förmåga att glida ur mina händer. Denna vetskap gör mig klumpig och oaktsam. Men i stället för att ta ett bättre grepp släpper jag efter lite till, med förhoppningen att självuppfyllande profetior bara är en myt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, lite...men ändå...kanske piggnar jag till vad det lider.   ...

Nostalgidök in för lite konstgjord andning. Jag har just inget att säga, men håller liv i bloggen till en annan gång. Kanske kommer en sån lust tillbaks igen. Vem vet... ...

...sen sist tar vi en annan gång. Tiden och såna grejer...   Ciao! ...

...men kär!