Grattis på 70-årsdagen Cornelis Vreeswijk!!!

Virilare än mången levande. Fortfarande en källa till inspiration, glädje och "spritt-i-hjärtat".

Har hört så sjukt många rövarhistorier från forna vänner till dig. Har bläddrat genom åtskilliga fotoalbum där du florerar på bild. Du var tydligen inte alltid så rar. Minns du Göran, även kallad Svamp-Göran, som du stängde in i en båt under ett amfetaminrus? Då, var han inte glad på dig. I dag har du gett honom något att berätta på fester i all framtid!

(Undrar om Svamp-Göran fortfarande lever förresten? Sist jag träffade honom hade det blivit lite för mycket alkohol och han satt i soffan i sitt hus och viftade med en pistol. Bara så där fick han för sig att skjuta ut mot lägdan utanför fönstret. Sen berättade han historier om och visade bilder på  dig och "Lasse, Lasse Liten.")

Oavsett, eller på grund av, dina levnadsvanor har du påverkat mig mer än någon annan artist. Närheten till den lilla människan i dina texter är svårslagen. Kanske beror det på att det bodde en inuti din stora kropp.

Skål ta mig fan!

Läsvärd krönika om Cornelis 70 år.

Lite inspiration lyckades jag allt uppbringa innan jobbet. Hittade första jacket efter tio månader...Nu har jag aningen snabbare internet.

Bara en sån sak!

Ibland funkar det bara inte...Ingenting inspirerar mig för tillfället. Motigt att kliva upp ur sängen på morgonen, den nyinköpta sänglampan ligger fortfarande på golvet i mitt sovrum, farmor och farfars gamla pendyl väntar fortfarande i sin påse på vardagsrumsgolvet, ännu en krönika som blir inte skriven och kroppens nervtrådar känns blasé.

Någon person, aningen klokare än jag skulle nog säga att det beror på att jag jobbat som en galning ett tag. Inte en helledig helg på flera veckor, inte en riktig semester på fem år...men sånt är livet för en vikarie. Inte mycket att grina över.

Den 17 augusti sätts min arbetsplats i arbetstidsblockad. Detta kommer förmodligen innebära lite mindre extra arbete...vilket kan vara behövligt ur mental synvinkel. Något sämre ur den rent ekonomiska...men...(klyscha-varning)...pengar är ju som bekant inte allt.

I övrigt faller det inga bomber utanför mitt fönster, det finns mat i kylen och jag behöver inte vara rädd för mannen i mitt liv. Alltså lider jag av I-landsproblem...vilket innebär att jag borde skämmas över mitt gnäll....Så - nu skäms jag faktiskt en aning. Det känns bra!