Sprang till järnvägskiosken, eller sprang och sprang... Gick snabbt till järnvägskiosken för att köpa Riesen. Ett par kolor senare är jag snällare, tjockare och 23 kronor fattigare. Och inte riktigt lika ur kärleken som för några minuter sedan.

Pms?

Nja, snarare sinnesjukdom.

Nu vill jag kramas...men i stället skriva artikel om energi...

Vart tog den vägen? Kärleken och allt den gjorde med mig. För mig.

Känns ibland som att jag lät tiden dränka den i tickande minutrar och slafsiga sekunder. Som att den gavs möjligheten att pysa iväg genom ett av de hål jag fläkte upp i min själ. Eller som att den låg omsorgsfullt inlindad i en av de cigaretter jag inte längre tillåter mig att röka.

Men troligast är nog att jag fick för mycket. Kämpade emot. Vande mig. Älskade och tappade.

Eller också är jag bara pms:ig.

Fan så svårt att veta när man inte längre blöder...