Precis så här kände jag för 2 år sedan. Som att livet bestod av människor som levde nära inpå utan att vara delaktiga. Man kom hem från jobbet och möttes av tystnad...och gav tystnad tillbaka. I dag var en sån dag och jag ryser i hela kroppen. Precis här jag inte skulle hamna.

Jag hatar dåliga repriser - ändå är jag så j-vla bra på dem! I dag har jag varit jätteglad och bara väntat på att få dela med mig av det. F-n, jag hade ju till och med plockat fram servetter och tänt ljus...och nu vill jag bara gråta!!!

Grattis din j-vla bitterfitta! 

...samtal från jobbet. Jag blir inlasad...

Satt på ett forum för självutnämnda poeter och läste egna alster.

Upptäckte att det genom mina texter löper en röd tråd, särskilt de som handlar om kärlek på ett eller annat sätt. Istället för att skriva om hjärta och smärta använder jag mig hela tiden av sexuella metaforer så som fitta, knulla, kuk osv...Hmm...snabbanalys någon?

Förälskelse1

Förälskelse2

Att vakna är att dö en smula. Eller som Karin B skulle ha formulerat sig; visst gör det ont när klockan ringer.

Döden har släppt sitt grepp om min sjuka kropp och jag kan andas igen - om än ansträngt fortfarande. Men hey - har man dribblat bort liemannen är man nöjd med den takt, i vilken friskhetsutveckling arbetar. 

Hur som...vaknade ganska glad i hågen för snart två timmar sedan. Sugen på att fånga dagen osv...Tills jag fick för mig den ovanligt dumma idén att kolla ut genom fönstret. Regn, rusk och grådis. Om vädret utanför min ruta var en lukt hade det lätt varit äggfis.

Så...istället fångar jag dagen genom att inte röka, inte ha mens och inte vara bakfull...

Peace out!