I skogen inträffar ett mycket lustigt fenomen...möts man på en skogsstig så hälsar man på varandra. Varför? Är det för att man tvingas passera varandra på nära håll? Knappast, det gör vi ju dagligen på trottoarerna i stan. Kan det möjligtvis vara den stora ödsligheten runt omkring oss? Tystnaden? Är det så att vi människor är sociala och öppna om man plockar oss från vår naturligt stressade miljö?Fan vad allt är vackert när solen skiner