Kvar i diskvattnet simmar matrester och brända skedarböjda till oigenkännlighetTvå rum, ingen utgångbara väggEgen injicerad sjukdom vilar mellan lakan som önskar befrias från synvillor och diarréTvättstuga tre trappor nermaskiner som hotar äta upp fläckarna som bevisar att liv fanns innan utgången försvann

Kanske är man inte så tokig i sin roll som medmänniska, arbetskamrat, syster och broder trots allt...många vänliga ord har landat i min hjärnas inkorg de senaste dagarna och för detta tackar jag.Min omedelbara respons på detta, enkla men ack så underbara bemötande, blir att minst en gång om dagen berätta för en jordsnurrskamrat att han eller hon är viktig, har gjort något bra eller bara är trivsam att få vara i närheten av...Om alla tog sig an denna vardagens enkla mission skulle vi mötas av fler leenden...Idag ler jag!