Vad gott det är att vakna lite för tidigt i en upptagen säng med varm hud och kärleksarmar runt kroppen. Med tid över att försöka krypa in en annan människa och upptäcka att man inte får plats.

"...en del mornar man vaknar är himlen så klar
Där igår kändes saknad känns idag som man har..."

/Charta 77

Lätt disorienterad sitter jag här och drar ut på tiden. Om mindre än en timme är det dags att klä sig i arbetets kostym och förtränga det lilla knackandet bakom pannan. Just nu undviker jag iordningställandet...duschen har ännu inte slagits på trots idogt försök i nära två timmar. Tänker att det spöregnar ändå ute så en blöt kalufs leder knappast till några höjda ögonbryn idag.

Att arbeta på söndagar stjäl allt fokus från den goa sista-dagen-på-helgen-snart-dags-för-ny-vecka ångesten som jag annars så gärna frotterar i. Men, det finns alltid nya anledningar till angst att plocka upp och livnära sig på...så som det bitterljuva i att sakna med värkande mittparti...

Jag bär fortfarande med mig den goa spelningen jag bevittande i fredags. Tack Dan Viktor. Tack Jack Vreeswijk. Tack Bar Lokal.

Over and out...*blip*

Igår bevittnade jag Dan Viktor och Jack Vreeswijk på Bar Lokal (Östergötlands, kanske till och med Sveriges, goaste krog) i Norrköping och de bjöd på en sällsamt angenäm upplevelse. Sjukt röjigt och med en spelglädje som fick inälvorna mina att studsa...Dan Viktor föddes troligen på scen...fy h-lvete vilken energi den mannen besitter...Jag är helt såld!!!

http://www.danviktor.com
http://www.myspace.com/danviktor
http://www.restauranglokal.se

"om mig finns nedtecknat
att jag som barn
stack in mina armar i askträdets skugga
och drogs till vinden
när den rasslade som pilskaften i ett koger
man säjer att jag vägrade lyssna
att jag aldrig tog människor i hand
att jag flög om nätterna
och att allt det här
bringade olycka över trakten"

/Bruno K Öijer

...till ännu en dag med små banala I-landsproblem...Just nu har jag extremt svårt att bestämma mig för om jag ska gå på en intressant föreläsning, om den forna uppfostringsanstalten Bona, på biblioteket ikväll. Sådana beslut kan orsaka vånda när magen är mätt, vattnet i kranen håller perfekt tempereratur för att tvätta händerna i och vägen utanför fönstret är fri från militärfordon...  

Under ett mindre lyckat samtal, i fredags, med en av samhällets mindre lyckade instanser gjorde jag ett snedsprång och stukade foten. En svullen fotknöl - en ömmande attiralj - som väl matchar en stukad personlighet. Detta samtal resulterade i, förutom en halt gångstil, ett känslomässigt ras. Ett riktigt bottenskrap. Det var länge sedan jag upplevde ett sådant. Känslan av att allt är bortkastat, att det inte spelar någon roll längre, att sista pinnen på stegen är klättrad trots att jag nästan hade hunnit sätta ner foten på pinnsteget över. Självömkan - visst. En rejäl dos.

Men...

Man kan tappa tilltron till mänskligheten och finna den igen på samma dag. Blev hämtad efter jobbet av min uppgraderade vänskap som tillbringat några timmar på egen hand i min lägenhet. Mitt hjärta formligen smälte när jag kom hem och möttes av lyxiga räkmackor, hembakade pizzabullar och te. Som att han visste att jag behövde få veta att människan trots allt är god. Jag är så glad att jag vågade låta vänskapen klä sig i kärlekens färger.

I går traskade jag, min vän och en stukad fot omkring i Göteborg hela dagen. Liseberg blev Balder och min åksjukemage lanserade sig i sista åket för kvällen. Haltande, åksjuk och öm delade jag buss med 48 Boxholmare med lustiga dialekter på vägen hem...

Fredagens samtal kommer att äta upp min sommar på många sätt. Men ett tillägg på menyn ger mig ändå god aptit...

Just nu är jag extremt irriterad på "mina" bilar...och på Ford i största allmänhet. Min ena bilen av märket F(ucking)ord dog igår och måste ställas av samt skrotas. Den andra bilen av samma pålitliga märke tappade avgassystemet idag på lunchen och står nu parkerad på ett riktigt olagligt ställe, utanför polishuset. *suck*

Visst, det är inte senaste årsmodellen på någon av asen men ändå...det har inte gjort annat än strulat med dessa båda idiotmaskiner. Just nu är både jag och min plånbok måttligt roade av deras bångstyrighet. Jag ser hur all planerad lusta den närmaste tiden faller till marken och vittrar sönder. Är riktigt jävla bitter, dessutom svär jag på tok för mycket - jag vet mamma! Men nu är det fan ta mig befogat!

Oj, oj vad blodet rusade igång...bäst att besinna sig och avsluta med något rart:

Eldkvarn var grymt bra igår! De bevisar verkligen att gammal är bäst!