Lätt disorienterad sitter jag här och drar ut på tiden. Om mindre än en timme är det dags att klä sig i arbetets kostym och förtränga det lilla knackandet bakom pannan. Just nu undviker jag iordningställandet...duschen har ännu inte slagits på trots idogt försök i nära två timmar. Tänker att det spöregnar ändå ute så en blöt kalufs leder knappast till några höjda ögonbryn idag.

Att arbeta på söndagar stjäl allt fokus från den goa sista-dagen-på-helgen-snart-dags-för-ny-vecka ångesten som jag annars så gärna frotterar i. Men, det finns alltid nya anledningar till angst att plocka upp och livnära sig på...så som det bitterljuva i att sakna med värkande mittparti...

Jag bär fortfarande med mig den goa spelningen jag bevittande i fredags. Tack Dan Viktor. Tack Jack Vreeswijk. Tack Bar Lokal.

Over and out...*blip*