Mannen på stranden är mitt år och mina skiftningar. Mina årstider.

Han är vårsolens första värmande strålar, sommarens ljumma vatten. Han är trädens röda färg på hösten och snöns knastrande ljud under fotsulan på vintern.

I dag spritter det alldeles galet inuti. Solen utanför fönstret känns blek i jämförelse... Jädrans va gött det är att leva somliga dagar - skoltrött, grinig son till trots!