Idag vill jag bara slita sönder allting - får den lustan ibland. Den kryper inuti min kropp och river upp sår på insidan av min hud. Jag vill ta allt det som är bra och riva det i små bitar för att det är så förbannat läskigt, skrämmande och helt utanför min kontroll. Jag vill plocka ner det i molekyler, åka till en plats långt bort, gräva ner det, rulla stora stenar över det och aldrig mer kännas vid det. Allt som oftast brukar min destruktivitet vinna dragkampen. Otaliga är de människor jag dödat, oräkneliga de livsproppar jag dragit ut när lustan faller på. Men idag ska jag inte dräpa någonting, idag ska inga stöveltramp ljuda på min livsestrad...

Idag vill jag bara ha två meter grumlig lycka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, lite...men ändå...kanske piggnar jag till vad det lider.   ...

Nostalgidök in för lite konstgjord andning. Jag har just inget att säga, men håller liv i bloggen till en annan gång. Kanske kommer en sån lust tillbaks igen. Vem vet... ...

...sen sist tar vi en annan gång. Tiden och såna grejer...   Ciao! ...

...men kär!