...idag fick jag åter igen frågan om jag inte är sugen på att skaffa fler barn. Herregud! Varför denna hysteri kring familjebildande och avlande? Varför är det så skrämmande med människor som inte vill leva kärnfamiljsdrömmen? Ibland undrar jag om det inte är det egna tvivlet, den egna önskan att slippa vara fast i hus-bil-lån-barn-knullavarfjortondedag-träsket som gör att folk så gärna vill att alla ska vilja samma sak som de själva egentligen inte vill.Men om det nu är så att jag gärna slipper gå igenom processen en gång till. Om jag inte alls längtar efter att byta blöjor, torka snor och ägna 20 minuter åt påklädning av barn varje gång jag ska gå utanför dörren. Om jag inte är sugen på regelbundet samkväm och hänsynstagande som kommer med samboende...gör det då mig till en sämre människa? Dessutom hatar barnen mig...