Jag fick verkligen en punka tidigare. Energin fullkomligen rann ur mig och kvar fanns bara ilska. Denna välbekanta destruktiva känsla. Orsaken heter Östgötatrafiken eller snarare en av deras chaufförer... Tar det från början (för den som orkar bry sig):

Hoppade på bussen hemma 12.30 för att åka till simhallen innan jobbet. På stan byter jag till buss 302 som ska transportera mig de sista kilometrarna till sporthallen. I öronen har jag mina lurar så jag fattar inte att bussen har problem förräns vi blir omkörda av en annan buss på fel sida. Okej, vi blir ombedda att kliva ur och invänta en annan buss som kommer för att plocka upp oss.

Tio minuter senare - ingen buss. Efter tjugo minuter kommer det en buss. Vi går mot den för att kliva på. Ut kommer en chaufför. Tydligen extremt bitter på livet. Han fräser åt oss att det inte är någon idé att sätta in någon extra buss utan vi får invänta den ordinarie som kommer om ytterligare tio minuter. Några börjar gå. Jag blir sur - flera andra också. Vi har ju f-n betalat.

Okej! Nu verkar ju detta banalt. Jag fattar väl också att saker går sönder, shit happens. Men...problemet uppstod när den där j-vla chauffören kom ut och fräste åt oss...

Så! - nu kan jag släppa det och gå vidare.

Dags att jobba hårt.

Den här videon får symbolisera min morgon. Underhållande men full av skit...