Det regnar ute - och jag måste gå hem. Alldeles ensam. Men först ska jag sitta här på redaktionen ett tag - ensam. Innan jag ska gå hela den långa vägen hem, uppför branta backen, i regnet - ensam.

Någon som fattar hur j-vla deppigt detta känns då? Och blött!

En förhoppning gick i stöpet. Trist. Sänkte mig en aning... Men, men... i kylen i fikarummet finns smörgåstårta. Vilken räddning.

Fan! Hade precis avslutat ett inlägg så råkade jag trycka på fel knapp och vips...gone...

Kontentan var i alla fall att Vi barn från Bahnhof zoo är både bra, viktig och obehaglig.

Nu stressa till jobbet!