...jag börjar så smått drabbas av pan(i)k inför rådande pengasituation. Den här och föregående månad kommer att gå till historien som två av de värsta på mycket länge, i många avseenden. Samtidigt har de varit väldigt bra, på det känslomässiga planet...men...oavsett vad de säger, de där kärleksförespråkarna så kan man inte äta amore...

*knorr* 

En gång träffade jag en man som gått i realskolan samtidigt som Jan Stenmark. Jag kommer inte ihåg hans anekdoter från denna tid...men jag minns att han luktade gammal fylla och jagade Kjell Höglund med ett kassettband.

Därför blir vi tjejer kåta

Kärleksbrev till en trollhare

Inget har jag att säga som inte redan är sagt.

Men jag säger det likt förbannat:

För mycket jobb, för mycket alkohol, för lite sex och fortfarande alldeles förälskad i dig.

Helgen bjöd på festival i form av Treöresfestivalen. En trevlig tillställning med oförtjänt lite publik. Shurebrothers band rulade från scenen som alltid och på O´Learys var stämningen tämligen uppsluppen efter den galne svensk-danskens upptåg i slutminutrarna.

På Bryggeriets scen spelade ett EMO-band och i Stadsparken blev tre runda bollar både sittplats, lekplats och samtalsämne.

Kvällens absoluta höjdpunkt blev otippat besöket på Shippers Inn. En guldgruva för alla som tycker att ett ögonkast räcker för att konstatera att ragget är i hamn. Så med blicken fäst i golvet alternativt på min A dansade jag som en galning till Svensktoppens greatest hits...Men mina fördomar till trots så är troligtvis inte alla som besöker den här typen av hak desperata "sista-minuten-raggare" och även jag dansade ju och sjöng med i refrängerna på dansbandshitsen från 90-talet...

Jag hade hur som helst jättetrevligt...med rart sällskap i form av en blandad kompott Mjölbykillar samt kollega med "man". Men att komma till sängs klockan 05.00, lagomt berusad är fortfarande INTE en smart idé när man ska jobba samma dag:(

Det är så gott att kravla ur den berömda kolkällaren och åter skåda ljuset. Visserligen är det grått och trist med spöregn utanför fönstret men här inne är allt vackert igen.

Det var länge sedan jag ifrågasatte min tillvaro och allt i den så kraftigt som jag gjort de senaste dagarna. Varför, undrar jag nu...det gör ju så gott efteråt. Illamåendet påminner lite om specialeffekterna på film. Det läggs ovanpå livet och gör det lite mer spännande...

I går var mitt hjärta fyllt av små mesiga rosenblad, fågelkvitter och stråkar...ful-filtret framför mina ögon var borta. Du satt i mitt kök och jag var plötsligt så j-vla glad åt dig...Du är en fantastisk människa och jag är så emo-glad över att få dela dagar, täcke och kroppsvätskor med dig...

Gud, så pretantiös och banal jag blev plötsligt...som slutet på en dålig Hollywoodrulle...där alla reser sig upp och applåderar, ackompanjerade av stråkar och rosa skimmer...Bäst jag slutar innan fasaden spricker. Jag är ju trots allt en tuff liten flicka med nitar på huden...

Over and out!!!