Barnet slutade nian idag. Helt otroligt - han är snart vuxen och i kyrkan ville jag bara gråta. Han står inför en massa svåra, till viss del livsavgörande val och det svider lite i mitt hjärta att jag inte kan vandra de svåra passagerna åt honom.

Ett litet darr i ögonvrån omvandlades dock till ren ilska. Var är fadern?! Hur kan man inte delta i sitt barns liv? Hur kan man inte stå utanför kyrkan med en blomma och gratulera till nio väl genomförda år? Hur kan man inte vilja vara med på den fortsatta strapatsen och ge en hjälpande hand, ibland två?

Fy f-n för alla dessa fäder (och mödrar) som helt tappat greppet om sitt eget inre. Förnekar man sina barn kommer man att dö en extremt plågsam död...åtminstone rent känslomässigt...

Nu ska här firas med lite god mat!!!

Det finns instanser i det här samhället som ivrigt och lustfyllt gnager på de ben som kastas deras väg...Inget är för litet, inget är för skört...tugga, tugga...med tänder som vässats på Samaels slip allt sedan mjölktänderna föll ur...
Ja, ja...de svaga får väl förgås i krossen om inte värmen tar död på dem...huvudsaken är ju att kapitalet, som driver maskineriet kan svalka sina penningstinna strupar med Dom Pérignon...

Hahaha...idag var man en bitterfitta - igen! Blir bara så satans trött på att ständigt hetsas till avsky och apati av vår Gud Staten! Överallt ser, läser jag om och möter jag människor som drabbas illa...och trots mina 32 år förstår jag fortfarande lika lite som när jag var sex, om varför det ska vara så...

Över och ut - rödtjut!

...tar jag med mig ett skönt kvällsdopp, ett par sköna armar och vissheten om att jag snart får vara ledig i 1,5 vecka tillsammans med ägaren till dessa armar.

Godnatt medborgare! 

...min vakna tid består antingen av sömn eller trötthet...
Dekadensen bör hyllas och åtnjutas. Men för att kunna göra detta fullt ut behöver jag fler sovtimmar på dygnet och mer helg på veckan. Kanske man skulle lämna in en medborgarförslag till kommunfullmäktige så att de i sin tur kan lobba för mitt förslag på högre nivå...hmm...tål att tänkas på över en god middag (som tyvärr inte hade tänkt att laga sig själv).


Första doppet är avklarat, därmed är sommaren officiellt på plats i Motala!

...fåglarna, katterna som slogs och hunden som bröt in, sonen, Tim Hibbins och Sacha för en lång natt som egentligen skulle ha börjats någonstans i närheten av när den slutade!
Klockan är 04.26 och ute hälsar söndagen välkommen...och jag yrar omkring och letar efter schemat...hittar det inte, skiter i vilket och lägger ner mig, för full för att läsa...tillräckligt nykter för att fantasiera om uppfyllnad som icke är tillgänglig...

God natt medborgare!!!

Var rädd om det här nu...säger min mor med anledning av min nyligt inledda relation och jag vill bara hoppa upp och ge henne en round kick a´la Bruce Lee...

Jag försöker ju, men det är bara det att saker har en viss förmåga att glida ur mina händer.

...så går Sopranos igång igen...visserligen en repris av de senaste avsnitten men ändå...under mitt snart 33-åriga liv har jag endast följt två serier (som jag kan minnas, barndomens barnprogram räknas ej) Six feet under och Sopranos...den förstnämnda följde jag i graven med stor sorg för en vecka sen...nästkommande dör till hösten. I natt körde SVT igång en repris av föregående säsong av Sopranos...och fast jag sett avsnitten innan så blir jag sittande framför rutan och bara gillar...så j-vla bra!!! Och jag säger som Mr. Tony Soprano: Din bästa vän kan svika dig, det du kan alltid lita på är familjen...Min familj är inte stor...men den finns där...jämt...

Tack mor för det!!!

Ett snabbt möte i vattnet och jag är övertygad...