Som det varierar just nu. Mitt mående alltså. I går var jag beredd att Judaskyssa alla mina nära och kära - i dag vill jag omfamna dem och skriva små kärleksbudskap och lämna på deras huvudkuddar.

Slutet i går fick mig, som förståeligt, ur balans men nu har jag ramlat på spåret igen.

Om några timmar är det SEMESTER! Då ska jag och min hårding visa oss på den styva linan och penetrera min hembygd (hade jag skrivit hemblygd där hade andemeningen blivit allt för självklar).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, lite...men ändå...kanske piggnar jag till vad det lider.   ...

Nostalgidök in för lite konstgjord andning. Jag har just inget att säga, men håller liv i bloggen till en annan gång. Kanske kommer en sån lust tillbaks igen. Vem vet... ...

...sen sist tar vi en annan gång. Tiden och såna grejer...   Ciao! ...

...men kär!