Somliga möten ekar under mycket kort tid. De händer, pågår och dör ut.

Jag har haft åtskilliga sådana möten. I går på Treöresfestivalen omgavs jag av snabba återblickar av ett flertal. Inte på något sätt obehagligt utan rent av välkomnande.

Även apan känner någon.

Men alla möten vilar inte ytligt på igenkänningsnerven. För otaliga är de timmar jag speglat mig i tegelväggar. Skrikit tysta okvädningsord och mördat inuti knutna handflator. Men inte längre.

´cuz Papa's got a brand new bag.

...men på jobbet var det svalt...