Jag är en snäll människa - visst gör jag övertramp ibland och visst sårar jag människor i min närhet. Men aldrig med flit. Ibland sker det på grund av okunskap, ibland på grund av ilska eller att jag känner mig oförättad och ibland är jag bara klantig. Hur som helst så tror jag mig vara en ganska bra människa på djupet, jag försöker vara det i alla fall...

Varför tillåter jag då personer i min närhet att få kliva rakt över mig? Visserligen tror jag inte att vederbörande gör det av ondo, men det gnager likt förbannat i mig. Inte händelsen så mycket i sig MEN det faktum att ingenting kommer att förändras utan att allt kommer fortsätta i samma vi-låtsas-inte-om-någonting-för-jag-är-så-jävla-konflikträdd-spår...och under tiden undermineras min roll ytterligare!...

Så...då har jag gnällt ur mig morgonens trigger. Kan jag fokusera på promenad och loppispund! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, lite...men ändå...kanske piggnar jag till vad det lider.   ...

Nostalgidök in för lite konstgjord andning. Jag har just inget att säga, men håller liv i bloggen till en annan gång. Kanske kommer en sån lust tillbaks igen. Vem vet... ...

...sen sist tar vi en annan gång. Tiden och såna grejer...   Ciao! ...

...men kär!