Jag är gift.

Bara en sån sak.

Nu frigörs de. Endorfinerna. Kittlar som tens-plattor i sitt-området. Tror jag ska landa känslan på min cykelsadel. Frakta den hem och låta den krypa med mig ner i uppvärmd säng.

Har en förmåga att hamna här endast när jag är bitter. Så också i dag. Börjar bli sjukt trött på min kropp och min situation. Först pajjar ryggen - och det har inte hunnit bli bra förräns nacken smäller. Nu har jag dragits med nackvärk i fyra veckor och blir bara omkringputtad av sjukvården. Sjukvårdsupplysningen säger kontakta din vårdcentral, de säger kontakta sjukgymnast - och de har inga tider förrän efter sommaren. Suck! Har testat värmekuddar, fryskuddar, kylgel, antiflammatoriska salvor, antiflammatoriska tabletter, infrabastu, massage, vara i rörelse, ligga helt stilla, kiropraktor... Inget hjälper. Vad f-n gör man?

I dag fyller mitt trädgårdsland ett år. Det måste jag fira. Eller inte.

Okej. Hej då, hej då.

Vet inte om det är avsaknaden av mina gamla mediciner eller de nya jag börjat med som gör att det kokar i mig. Vill bara skrika, bitas, rivas, slåss och kramas med kärleksarmar. Det är nog f-n bättre att ha ont än att må så här.

I am a hundred years going on thirtysix.