"I dag är i dag är i dag...konstaterar hon torrt och vänder blad i detta livets pågående dagboksinlägg. Inte särskilt olycklig - inte heller särskilt lycklig. Hon nyper sig lite i armen för att känna om hon verkligen är vaken. Det känns som hon sover. Smärtnerven skickar meddelande om vakenhet till hjärnan- alltså har hon klivit ur sängen.

Utanför glasväggen till hennes skrivarbås rör sig folk med mobiltelefoner. Det är hit upp, till hennes hörna, de går för att få prata ostört. Ungefär som att hon inte fanns, eller åtminstone inte utgjorde något hot mot deras privata sfär. Mycket har hon fått höra men inget är värt att lägga på minnet.

Just nu skiner solen, det ska den göra hela dagen. Det har SMHI lovat och hon litar på deras mätinstrument. Det måste hon göra, för annars har hon packat kassen med badkläder helt i onödan - igen.

För att försäkra sig om ljus går hon mot utgången på baksidan för att röka. Visserligen ligger trappen utanför i skugga fortfarande, men askoppen är omgiven av luft.

Sådan luft som man kanske vaknar av."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, lite...men ändå...kanske piggnar jag till vad det lider.   ...

Nostalgidök in för lite konstgjord andning. Jag har just inget att säga, men håller liv i bloggen till en annan gång. Kanske kommer en sån lust tillbaks igen. Vem vet... ...

...sen sist tar vi en annan gång. Tiden och såna grejer...   Ciao! ...

...men kär!